Pilt Erik Persson (Ljudén)

Född 1866-04-15 i Oxberg, Mora (W) 1 .
Död 1944-06-11 i Boda By, Lännäs (T) 2 .

Född 1866-04-15 i Oxberg, Mora (W) 1 .
Döpt 1866-04-19 i Älvdalen (W) 1 .
LEVNADSBESKRIVNINGLjudén Erikdöpt av komminister E. Rosenius i Elfdalen. Modern kyrkotagen 1866-05-27Vävskeds- och maskinagenten Erik LjudénVid tidigare tillfällen har det ibland berättats i tidningens spalter om bygdeoriginal i vår socken i gången tid. Nu vill jag nämna om ytterligare ett.Få är väl de av den äldre generationen, som inte kände till agenten Erik Ljudén. Inte bara i Lännäs utan såväl i övriga socknar i Närke, som i åtskilliga andra landskap. Ljudén var dalmas.Min pappa berättade hur Erik Ljudén som ung pojke, tillika samman med en äldre broder Anders, följde sin far när denne sålde och gjorde vävskedar, och var honom behjälplig på hans vandringar i bygden. På kvällarna satt dom i stugorna och förfärdigade vävskedar, och på dagarna gick dom och sålde.Dom övernattade alltid hos våra grannar när dom kom till Ruddammen på sina vandringar. Det var så intressant att på kvällen gå in och se hur fadern och de unga pojkarna arbetade. Det var olika nummer eller grovlekar på vävskedarna, så när dom skulle göra en mycket tät eller fin vävsked användes en mycket fin becktråd till den. Varje "rör" i skeden snoddes fast med becktråd. Var det grov becktråd, så blev vävskeden gles. De skedarna användes till vävnad av mattor, och de "täta" eller fina skedarna däremot användes till dräll— och linnevävnader av olika slag. Ömsom gjorde man becktråd, och ömsom band man skedarna.När det led mot våren eller sommaren återvände trion hem till Dalom efter fullbordad affärsresa.När Erik Ljudén var 17- 18 år hade han börjat med vävskedstillverkning i egen regi, och gjorde sina turer neråt Närke. Han trivdes troligen med folket i Lännäs-bygden, ty när han efter några år gift sej därhemma i Dalom och fått familj, så kom han år 1893 att flytta med sin familj till Boda, där han inköpt en mindre lantgård, som han brukade då han inte var ute och sålde vävskedar.När vår familj år 1909 kom flyttande tillbaka till Lännäs från Stora Mellösa och blev bosatta i Boda, blev vi grannar till familjen Ljudén.Vi barnungar tyckte det var så lustigt med deras "dala-dialekt". Till en början föstod vi knappast vad de sa, men vi lärde oss snart! Några av deras barn var jämnåriga med oss, och vi och de övriga bybarnen lekte och var mycket tillsammans.Vi följdes åt att plocka vårens första sippor i Norrängen, såväl som att fylla korgarna med hallon i Kopparfallet, när det blev den tiden. Då var våra äldre syskon med. Johannes Ljudén gick före och slog med sin käpp i hallonsnåren för att skrämma bort eventuella ormar.Tant Ljudén satt ofta och stickade på någon strumpa eller vante. Då sjöng hon alltid. Jag minns så väl hennes sånger: "Stundom bekymmer och sorgernas mängd", eller "Det finns ett bättre land" m.fl. Jag minns hur stolt jag kände mej, när jag kunde sjunga hennes sånger med samma "dalaaccent", som hon.Omsider övergav Ljudén vävskedarna och blev agent för Firma Anders Fischer, Stockholm. Anders Fischer var också dalmas, och Ljuden och han kände visst varann sedan ungdomen. Det tog lite bättre att sälja jordbruksmaskiner än vävskedar. Ljudén ägde talets gåva, och han kunde tala för sina maskiner. Sälja fick han. Ärlig och uppriktig som han var, lurade han heller aldrig någon människa i sina affärer.En av sönerna, Oskar, skötte efter hand om korna och lantbruket med mor Annas hjälp, då Ljudén mestadels var ute i affärer. Till höskörden kom han dock alltid hem för att "ässja ö". Så fina hässjor som Ljudén gjorde, kunde nog ingen närking göra efter, men så skulle de också kunna stå ute till jul, utan att bli förstörda.När det led framemot december, eller den tiden då Lännäs kyrkliga syförening skulle ha sin auktion, kom Ljudén hem. Det var en av årets högtider för Ljudén. Erik var nämligen auktionsförrättare, och "ropade" med svung och kläm på försäljningen. Man gladdes kanske lika mycket åt att se och höra den långe, ståtlige dalmasen och hans trevliga dialekt, som åt auktionen.Han var i besittning av god humor, och den lät han spela under tiden.— Du gjorde väl i att du kom hit, sade han en gång till kammarherre Roberth Montgomery-Cederhielm, på Segersjö, när denne infann sej till försäljningen. Men vid ett annat tillfälle när Montgomery skämtade med Ljudén under försäljningens gång så ropade han tillbaka till honom: "Kan du tiga där, kammarherrn"!Fastän han enligt dalmasars sed sade "du" till alla, så till oss barn sade han "ni". Hör, ni flicka lilla, sa han när han pratade med oss. Vi hade så roligt när vi bad honom köpa praliner åt oss."Jag har inga pengar", sa han, och så tillade han en ramsa på äkta dalmål: "Insmajn, insmäjt, koka päron i ämbare", och så skrattade han så gott!Vi förstod ju inte vad han sa, men han slapp inte med mindre än han fick lov att förklara. Översättningen var ungefär: "Det är lika omöjligt att köpa praliner utan pengar, som det är att koka potatis i en träbytta."Icke förty så köpte han allt ibland "plimaner", som han sade, och bjöd oss barnungar.Godmodig och snäll var han, men orädd när det gällde att säja sanningen åt vare sig hög eller låg.När den stora skogsbranden mellan Högsjö och Kilsmo rasade år 1914, och Ljudén tillika med hela bygdens manskap plus militärer från Örebro, febrilt arbetade för att släcka jättebranden,så kom Ljudén fram till banvaktsstugan. Där fann han några höga herrar och officerare. Bland dem landshövdingen, som tagit sej en stund för "förfriskningar".Då "tog det eld", i Ljudén, och han for ut i ett temperamentsfullt tal till högheterna."Ni borde skämmas! Ska ni ligga här och supa, när skogen brinner, och folket svälter?" sa han.Och så vände han sej till landshövdingen:"Och Du, som ska vara landets hövding, ska du gå före med sånt exempel!"En av de unga officerarna, löjtnant Josias Montgomery, som kände igen Ljuden sa då: "Ljuden ska väl lugna säj!"Vartill Ljudén genmälte:"Jaså, dä ä du, som är Montgomericks pöjke, du! Ja du bör skämmas du mä".Ljudén hade i sin ungdom i Dalarna tjänat med predikan. Han nämnde någet därom vid senare år till signaturen. En frikyrkopredikant i socknen som tjänade baptistförsamligen, men som senare ämnade återvända till sitt forna fält i Norrland, vilket var stort som hela Närke, hade därför köpt sig en bil något år innan han vände norrut. Detta blev anledning till några kommentarer av Ljudén:"Dom kallar sej Jesu efterföljare, men Frälsar´n han GICK från stad till stad och från by till by och förkunnade evangelium. Vår tids predikanter har blivit så bekväma att nu ska dom åka bil, och dom ska vara fina och förnäma! Annat var det därhemma i Dalarna i min ungdom, när Guds eld brann i mitt hjärta. Dä var en pojk till å jag som predika om kvällarna när vi slutat vårt arbete i skogen. Vi var klädda i fårskinn och storstövlar och gick omkring, och hade möten i stugorna. Vi predika om synd och nåd, så människorna grät över sina synder, som om dom hadde fått stryk. Vi fick bedja till Gud för många, många som ville bli frälsta". Då kom tårarna i ögonen på honom under det han sa: "Åh, Gud, va lyckliger Jag var den tiden! Vad lyckliger jag var! Ibland tänker jag: Kanske jag ändock ska gå miste om livets ovanskliga krona". Så fortsatte han: "Ser du, jag var kallad av Gud i min ungdom, att gå ut till hedningarna med frälsningens budskap, men jag lydde inte. Jag gick en annan väg. Men man blir inte fullt lyckliger på någon annans väg än Guds väg ska jag säga!" Här ses Ljudén med de båda dottersönerna Andera (till vänster) och Lars. Dottern Ester var gift i Vingåker. Hon avled redan 1936. Hennes tidiga bortgång var svårt för Ljudén att acceptera, och saknaden efter dottern satt ofta en vemodastämpel i hans annars så glada ansikte. NA2/11 1970
Levde mellan 1866-04-15 och 1872 i Oxberg, Mora (W) 30 .
Levde mellan 1873 och 1882 i No49, Oxberg, Mora (W) 31 .
Levde mellan 1883 och 1888-12-31 i No47, Oxberg, Mora (W) 32 .
Flyttade 1888-12-31 från No47, Oxberg, Mora (W) till No28, Oxberg, Mora (W) 32 .
Levde mellan 1888-12-31 och 1892 i No28, Oxberg, Mora (W) 33 .
Levde mellan 1893 och 1893-07-03 i No30, Oxberg, Mora (W) 34 .
Utflyttad 1893-07-03 från Oxberg, Mora (W) 34 .
Inflyttad 1893-07-03 till Boda By, Lännäs (T) 34 .
Död 1944-06-11 i Boda By, Lännäs (T) 2 .